Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

Redita

 

 

1998

KWPN

Kroonjuweel - Hand In Glove - Senner

Ägare: Katarina de Verdier

 

  Redita, kallas för Reddis, är ett supertrevligt sto som är lika snäll som hon är stor. För tillfället är hon extra stor eftersom hon är en aning mullig också till sina 174 cm, men vi jobbar på det. Jag har haft henne på foder sen 11 dec-08 så vi håller fortfarande på att lära känna varandra, vi skyndar långsamt. Dessutom skrittade vi bara de första veckorna eftersom hon hade vrickat till sig hemma i Uppsala och hade anmärkning på veterinärbesiktningen men var helt ren när vi kollade henne på kliniken här 3 veckor senare. Så nu kör vi på och har börjat träna så smått, både för Maria och Åsa.

  Att sitta upp har inte varit det lättaste, att stå still just då hör inte till hennes favoritsysselsättning precis, annars går det minsann hur bra som helst. Men eftersom jag nog är ganska envis så har det blivit bra mycket bättre. Dock behövs den högre pallen, man är ju smidig som ett kassaskåp....... Dra sadelgjorden får man däremot fortfarande göra i farten, hängandes som en potatissäck vid sidan. Ja, ja, alltid roar vi väl nån.....

  Hon rör sig trevligt i alla gångarter, mjuk, fin och lätt i handen. När man har fått henne att slappna av vill säga, men dit kommer vi ganska så snart numera, det tog ett bra tag i början. Men med tålamod och lugn kommer man ganska långt, och framåtbjudningen är det inget större fel på längre. Dessutom är hon inte riktigt i kondition än så vi rider inte så länge när vi tränar, men försöker vara noga med att hon jobbar rätt. Vill ju inte ta död på hästkraken även om hennes kroppshydda skulle må bra av att tappa några kilon varje dag. Så vi passar nog ganska bra ihop, Reddis och jag, och sympatiserar med varandra vad gäller både det ena och det andra. Mat bl.a....

  Reddis är cool och orädd för det mesta, grävmaskiner, lastbilar och sånt bryr hon sig inte om. Däremot konstiga spår och sånt på backen ibland, så hon har nog haft ett snack med Savanna om just den saken. Lite rädd om öronen får hon väl lov att vara för självständig är hon iallafall, går lika gärna vidare fast polarna går in på gården. Nyfiken är hon också, vill gärna gå in och kolla på tomterna man går förbi. Hon funkar bra med tjejerna i hagen, tog kommandot direkt och så har det förblivit. Jag tror hon trivs ganska bra här, med massor med snö istället för lera upp till knäna. Gott om mat finns det också, är väl inte så bra för henne just nu men men..... Sen är det ju kanonkul att dra en repa med brudarna i hagen, med tillhörande bock och brall.

  Så jag är evigt tacksam till Katarina som vågat låna ut Reddis till mig, en för henne helt okänd person. Nåja, nu är jag väl inte det lika mycket längre, hon har faktiskt varit här och hälsat på, och jag tror att vi är ganska nöjda med det hela båda två. Jag ska göra mitt allra bästa för att Reddis ska må bra, trivas, och känna sig älskad. Och tappa några kilon........

 

 

 

 

 

 

.